Såg en artikel i Aftonbladet om att sätta koppel på barnen. En del reaktioner jag sett har varit att så kan man ju inte göra, det är kränkande osv. Jag skulle gladeligen sätta koppel på lilla fröken, både hemma på gården och på promenader. Min illa fröken är en sådan som inte är still. Någonsin.

Allt ska utforskas, fort, då har hon inte koll på var mamma eller pappa tar vägen.

Hemma på vår gata i stan kör dessutom bilarna alldeles för fort trots att det är en privat väg, gropig grusväg och varningsskyltar uppsatta. Vi kan inte heller skydda lilla fröken genom att sätta staket runt gården. Så en sele med tillhörande koppel skulle vara perfekt!

Kommer de dessutom i form av en söt liten nyckelpiga [pijja] är det väl förlåtet?

Linda Skugge ojjar sig över att svenska kvinnor väntar för länge med att "skaffa barn". Hon kallar dessa kvinnor egoister, eftersom de tror att de kommer bli gravida vid första försöket. Jag tycker inte att det är egoistiskt, kanske mer naivt. Det är rätt självklart att tro att man kommer bli gravid vid första försöket för det är ju det vi lärt oss, av skolans sexualupplysning och kondompropaganda.

Att det sedan är mer normalt att det tar mellan sex till tolv månader att lyckas bli gravid får man reda på när man försökt några månader och börjar misströsta.

En gång i tiden tyckte jag att Linda (Norrman) S skrev bra, att hon tom kunde vara rolig att läsa. Nu tycker jag inte det längre. Det verkar som om människan har noll självinsikt /-distans. Jag tror det var någongång runt sommaren 2004, när jag läste antoligin Längta barn, som min aversion mot Linda S började. Vi hade försökt bli gravida i 18 månader och hade precis fått reda på att det var IVF/ICSI som var vår enda chans. Linda S beklagade sig i boken över att det aldrig blev något för deras del men vips så har hon nu några ungar. Men jag kanske bara är avundsjuk.

Däremot vet jag bättre än att läxa upp de kvinnor som väntar med att "skaffa barn" eftersom jag inte vet vad som ligger bakom.

Gå in till Shopaholicmamman och tävla du med!

De två männen har nu gjutet de små järnstolparna fint och ordentligt i betong, och ska snart köra hem i den blå arbetsbilen... J

Jag vill vinna en Goodiebag från Lolita. Kolla här.

För den räknar upp utan att någon är inne på bloggen. Ingen lämnar kommentarer iallafall.

Kanske är bloggen för tråkig?  Vad tycker du?

Bild från: www.heurling.com/utklipptaprickarna.jpg

Lilla fröken påbörjade inskolningen igår. Idag fick hon vara ensam på dagis utan pappa.

Vår dotter är inte blyg, hon är nyfiken och framåt och jag hoppas hon fortsätter att vara det, det kommer hon längre med i dagens samhälle. Jag fick alltid höra att jag var för tyst. Många gånger. Det blev tjatigt till slut.

Idag är jag inte för tyst men så har det tagit några år att bli mer självsäker och få mer självförtroende. Hoppas lilla fröken får det med sig från början.