Denna helg spenderar lilla fröken och mamma ensamma hemma. Pappa åkte och fiskade på västkusten.

Det verkar som om det är mamma som är den man ska stå upp mot mest, iallafall om man är lilla fröken. Vad än mamma föreslår att göra så är det blankt nej!. Inte sätta på tröja, inte strumpor, inte gå in, inte äta, bara göra som jag själv vill. Jag tror det kallas trots.

När man som mamm är halvtids gravid och tröttheten är rätt nära tillhands oavsett tid på dygnet blir det rätt många kamper mellan mamma och lilla fröken. Jag försöker verkligen vara pedagogisk och behandla lilla fröken som den lilla människa hon är, men när hon förvandlas till trotsmonstret finns visst inget tålamod att tillgå, då blir det lätt hänt att tröjan sätts på oavsett vad lilla fröken vill. Med tårar till följd. Än så länge bara hos lilla fröken (och hon vet att använda dem) men snart även hos mamman.

Det dåliga samvetet följer naturligtvis efter en sådan batalj och orden "dålig mamma" har mer än en gång korsat mina tankar. Dessbättre verkar det som om lilla fröken hämtar sig fort efter drabbningarna för det krävs bara en stunds kramar eller ensamhet innan hon är sitt vanliga glada jag igen, de närmsat fem minutrarna iallafall...

Lilla fröken är sjuk, igen. Feber mellan 39-40 grader. Kollade med vc som tyckte att barnmottagningen var ett bra alternativ, och kolla upp kisset. Lilla fröken hade vid 6 månaders ålder njurbäckeninflammation vilket inte är bra!

kisseprov tas med fördel genom att sätta en påse på väl valda delar. Detta verkar inte var speciellt skönt. Och om man inte dricker något, om man inte har ork att göra det, blir det inget kiss. Vi satt och väntade i fyra (4) timmar på att något skulle hända. Till slut kom några droppar och sköterskan kunde konstatera att det såg bra ut.

Jag fick tjata till mig ett stick i fingret, för det var annars inte så det gick till, men tur var väl det för det visade höjd sänka. Bara att konstatera att det är ett virus (inget annat var fel på lilla fröken) och virus görs ju inget åt.

Lilla fröken är två år! 2!

Hon är en stor liten skrutta som pratar, trotsar, testar och charmar. Underbara unge!

Hon härmar allt vi säger och gör nu. Alltsomoftast får man hålla för munnen för att inte brista ut i stort skratt när hon säger eller gör något roligt som inte ska uppmuntras. Men mest gör hon så söta saker så man smälter.

Liten fröken ordlista:

kokodiii = krokodil

hät = häst

ooschiiii = ozzie (hundens namn)

myja = myra

pija = nyckelpiga

popotisch = potatis

latbiii = lastbil

taktoj = traktor

bii = bil

dagisch = dagis

Vad svårt det är att veta vad de små ska ha på sig på dagis (förlåt - Förskolan). Kallt på morgonen och varmt på dagen, och kanske massor med regn.

Jag tyckte synd om lilla fröken häromdagen när termometern visade 10 grader plus och hon var klädd i vinterskor, fleecefodrad regnoverall med dubbla tröjor under. Inte undra på att hon såg varm ut. Det är ju inte som om hon sitter still och blir kall!

Så nu ska mamman ut på skojakt. Vilken av dessa passar bäst som vår/höst-sko men även under kalla sommardagar? Hon har redan promenadskor så några sådana behöver hon inte. Snart är det ju också dags för sandalköp.

(Bilderna är lånade från Barnskoshopen samt Barnskobutiken.)

Idag var första gången sedan hon började dagis i september som jag tyckte det var jättesvårt att lämna. Vi brukar gå eller cykla men i dagens snö/tö-tråk fick vi skjuts av pappa i bilen. Hon känner igen vår bil väldigt väl och när vi åkte stod hon i fönstret och tittade efter oss. Ett litet huvud i ett stort fönster... Mammakänslorna rann nästan över i tårar.

Vad ger man till en liten fröken som snart fyller 2 år.

Hon älskar rutschkanor och sparkbilar, sitter jämt på en motorcykelaktig plastgrunka när jag hämtar på dagis. Så en sådan plastgrunka och en rutschkana är nästan givet. Men andra förslag mottages tacksamt.

Hon kommer få trehjuling och dockvagn av mormor/morfar respektive farmor/farfar.

Lilla fröken tog sina första steg igår!

Hon stod länge och funderade om hon skulle. När farmor viftade med maraccasen blev det klart, då gick hon. Två tre steg bara, men ändå. Isen är bruten. Nu är det bara att köra!