Varför ska fötterna slås undan för en hela tiden?

Jag fick precis ett mail om att vi kanske inte kan göra ett nytt försök innan sommaren pga ombyggnad. Jag läste på Familjeliv om att det skulle göras en sådan men inte för mitt liv trodde jag att det skulle komma att drabba oss, jag trodde att vi som privatbetalande var lite mer förskonade för sån här skit, men icke.

Jag skrev argt tillbaka och undrade när de fick reda på att ombyggnaden skulle ske. Jag har ju väntat en cykel nu utan behandling. Hade jag vetat att vi skulle få vänta till efter sommaren hade jag sett till att vi fått börja förra cykeln.

Fy fan rent ut sagt vad arg och besviken jag är! Man är så liten i kampen mot institutioner.

Vi drabbades av liknande saker redan förra vändan, när lilla fröken skulle tillverkas. När vi äntligen väntat ett halvår på att sambons operation (han opererades november 2004) fick vi helt plötsligt reda på att Fertilitetsenheten minsann hade ont om personal så då fick vi vänta 7 månader till. Hösten 2004 var det minsann ingen väntetid... Inte hösten 2005 heller...

Syskonsparande pågår...

Alltså idag är den dag tanten inte ska komma. Testet i morse sa klart och tydligt att den kommer göra det ändå oavsett vad jag säger.

Riktig testdag är på onsdag, det kan ju hända saker tills dess...

Nu är lilla fröken 1 år 9 månader och 15 dagar gammal och vi vill inget hellre än att ge henne ett syskon. Tyvärr är vi ju förpassade till vetenskapen för att kunna få till ett litet liv, det finns inte en chans att lyckas själva.

Doktorn konsulterades och han gjorde det han skulle. Idag på ruvardag 9 verkar det som om det går åt skogen. Tjuvtestade i morse och det blev inte ens ett skuggstreck. Kan vara för tidigt, riktig testdag är inte förrän nästa onsdag men jag vet bättre än att hoppas. Tre år ofrivillig barnlöshet har gett mig lite erfarenhet av falskt hopp.

Nu återstår då två val:

1) förbli syskonlösa

2) betala 25 papp för möjligheten att få syskon, garantier ges inte.

Hur ska vi göra?

Förnuftet säger att vi har det bra som vi har det, lilla fröken är den goaste av ungar och vi njuter varje ögonblick med henne. Men vi längtar efter en liten bebis.