Idag var första gången sedan hon började dagis i september som jag tyckte det var jättesvårt att lämna. Vi brukar gå eller cykla men i dagens snö/tö-tråk fick vi skjuts av pappa i bilen. Hon känner igen vår bil väldigt väl och när vi åkte stod hon i fönstret och tittade efter oss. Ett litet huvud i ett stort fönster... Mammakänslorna rann nästan över i tårar.

 

kristina

11 april 2008 23:29

Jag känner igen det där med ett litet huvud i fönstret. Det känns inte så lockande att gå till jobbet då. Kul att ni får göra ett försök innan sommaren. Tänk att de snart fyller två. Snart skaffar de väl pojk/flickvän och flyttar hemifrån. Tiden går så fort

Kram Kristina

http://kristinamille.blogg.se

 

bondubge

16 april 2008 17:43

minns när jag öfr första gången lämnade ett av mina bran på dagis det var som om navelsträngen intav av än!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Pga en numera treåring och en alldeles för söt tremånaders bebis har jag annat att göra än att sitta framför datorn. Kanske blir det mer uppdatering så småningom, kanske inte... ...

Efter många omochmen kom vi iväg till fotografen Saxin och tog en efterlängtad syskonbild. Bra tycker jag den blev! Bilden är lånad från Karlskoga kurirens hemsida. ...

Äntligen vågar jag nu ropa helvetesveckan över. Magsjukan tog tag i familjen med full kraft och vi föll som furor. Först sambon som sagt, två dygn efter honom var det lilla frökens tur. Usch så jobbigt att vara så liten och spy så mycket.   Min besk...

Och det firar vi på olika sätt, pappan med magsjuka och jag med att ramla utmed yttertrappen och slå i ryggen...   Lilla fröken firar med att göra sina föräldrar gråhåriga av trots och retstickeri medan föremålet för firandet är ett under av snällhe...

Den 10 februari såg han dagens ljus, den mest perfekta lilla pojken! ...