Idag var första gången sedan hon började dagis i september som jag tyckte det var jättesvårt att lämna. Vi brukar gå eller cykla men i dagens snö/tö-tråk fick vi skjuts av pappa i bilen. Hon känner igen vår bil väldigt väl och när vi åkte stod hon i fönstret och tittade efter oss. Ett litet huvud i ett stort fönster... Mammakänslorna rann nästan över i tårar.

Vad ger man till en liten fröken som snart fyller 2 år.

Hon älskar rutschkanor och sparkbilar, sitter jämt på en motorcykelaktig plastgrunka när jag hämtar på dagis. Så en sådan plastgrunka och en rutschkana är nästan givet. Men andra förslag mottages tacksamt.

Hon kommer få trehjuling och dockvagn av mormor/morfar respektive farmor/farfar.

Och tro det eller ej men vi får göra ett försök innan sommaren. Det får inte dra ut på tiden dock för ÄP är planerad till vecka 21, absolut i sista ögonblicket! Nu har jag iaf alla mediciner hemma så det är bara att invänta dag 21 och sedan börja spraya...

För att inte sitta helt sysslolös innan vi får reda på om vi hinner eller inte har jag bokat ett informationssamtal på Carl von Linné-kliniken i Uppsala. De har rykte om sig att vara en av de bästa, kanske den bästa, fertilitetskliniken i Sverige. Tom en av de bättre i Europa.

Ska vi betala en massa pengar för ett syskon, varför inte göra det till någon som bryr sig om sina kunder som de kallar sina patienter.

Sambon har ännu inte gett sitt samtycke men han brukar inte vara så svår att övertala! :-) Dessutom är han minst lika sugen som jag på ett syskon.

Varför ska fötterna slås undan för en hela tiden?

Jag fick precis ett mail om att vi kanske inte kan göra ett nytt försök innan sommaren pga ombyggnad. Jag läste på Familjeliv om att det skulle göras en sådan men inte för mitt liv trodde jag att det skulle komma att drabba oss, jag trodde att vi som privatbetalande var lite mer förskonade för sån här skit, men icke.

Jag skrev argt tillbaka och undrade när de fick reda på att ombyggnaden skulle ske. Jag har ju väntat en cykel nu utan behandling. Hade jag vetat att vi skulle få vänta till efter sommaren hade jag sett till att vi fått börja förra cykeln.

Fy fan rent ut sagt vad arg och besviken jag är! Man är så liten i kampen mot institutioner.

Vi drabbades av liknande saker redan förra vändan, när lilla fröken skulle tillverkas. När vi äntligen väntat ett halvår på att sambons operation (han opererades november 2004) fick vi helt plötsligt reda på att Fertilitetsenheten minsann hade ont om personal så då fick vi vänta 7 månader till. Hösten 2004 var det minsann ingen väntetid... Inte hösten 2005 heller...

Påskveckan i fjällen var skön. Solen sken mest hela tiden och lilla fröken älskade alla utomhusaktiviteter såsom pulka, bob (snow racer) och att åka spark, eller spärsken som det heter på jamska.

Vi tar påsklov, åker 55 mil och sätter oss i solen mot båthuset och blickar ut över Storsjön med Oviksfjällen som bakgrund.

Ses om en vecka!

Syskonsparande pågår...